fredag 20 juni 2014

Ömsesidigt beroende

Idag träffade vi ateljeristan Simon som väckte våra tankar kring det offentliga rummet. Vi talar i Sverige om miljön som den tredje pedagogen och vi talar om lärmiljöer. Vårt fokus ligger på våra rum i förskolan, som bör vara föränderliga och tillåtande, inspirerande och väcka nyfikenhet. Tänk om vi skulle pröva att problematisera detta begrepp, och börja tänka utanför förskolan, kanske utanför gården, kanske till och med tänka att dessa rum också skulle kunna vara Mölnlycke centrum?

Vid förskolan skapar vi miljöer som är barnens, vi skapar miljöer som är anpassade för våra barn, så att de lätt kan röra sig i dessa, placerar material tillgängligt så att deras självständighet kan utvecklas.

Får våra barn en självklar plats i vårt samhälle? Får de vara med? Vara delaktiga ? Vill vi att de ska vara med? Eller är det bara förskolorna som är en given plats för våra barn? Om vi ser på våra barn som samhällsmedborgare, som Kompetenta individer i vårt samhälle, ett barn som kan berika mig som Individ,  då behöver vi kanske ge barnen förutsättningar att ta del av vårt samhälle, ge de förutsättningar och erfarenheter att leva i det. Då blir det viktigt att vi vuxna tar vårt ansvar att låta barnen få möjligheter att uppleva vårt samhälle, våra närmiljöer. Att de får möjligheten att skapa en relation med det offentliga rummet, skapa mening.

Hur skapar vi relation med något? Man måste utgå från sig själv. Jag tänker, det har pågått ett relationsskapande här i Guastalla hela veckan. Jag skapar relation med hjälp av mina sinnena. Här har vi samtalat, observerat, luktat, berört, smakat och varit delaktiga i varandras processer.

Nu gör vi ett avstamp i den resa vi påbörjat, i morgon är det dags att flyga hem. Det innebär en del separationer, en del farväl, det är baksidan med relationsskapande. Jag hoppas att vi som varit här tillsammans får möjlighet att fortsätta vara en grupp, en grupp som kan växa, för ju fler vi är, desto rikare blir vi tänker jag... Vi kommer behöva varandra, du där ute kan berika mig, och förhoppningsvis kan jag berika dig:)

 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar